In i väggen

I fredags var jag riktigt slö redan vid lunch, men det fick inte stoppa mig för jag skulle ju på gymmet. Jag hällde i mig en kopp kaffe i tron om att jag skulle vakna till, men det kändes inte så. Väl på gymmet var det tungt, knäböjen låg då på 5×5 112,5 kg och det var i ärlighetens namn förtungt den dagen. Men envis som jag var så skulle vikterna upp, vilket gjorde att jag tappade lite av hållning i sista setet, jag blev lite öm i korsryggen på ett oönskat vis, men inte något allvarligt. Sedan blev det bänkpress som gick bra, men under skivstångsrodden sträckte jag mig i axeln.

Just nu måste jag ta en lugnare period. Jag kan inte följa programmet längre när jag ständigt är dödstrött, det går inte ta sig vidare, det blir bara farligt. Det får blir lite extra vila och sedan lättare vikter för att underhålla tekniken. När jag känner mig piggare igen kommer jag att återgå till programmet igen.

Jag har nu också ångest för att jag tröstätit godis, chips, bakverk, kaffe och dricka, inte blev det bättre i magen av det. Efter nya koloskopin som snart är på gång ska jag ta en nystart och hålla kroppen ren från helvetesmat, just nu är jag en svag person som faller i alla fällor.

Annonser

2 Responses to In i väggen

  1. Sofia skriver:

    Vi har alla de stunderna. Och det är klart att det ger en ångest men låt det inte tynga dig allt för mycket! Vi kan inte ändra på det förflutna men vi kan göra något åt framtiden. Dessutom behöver även vi som är sjuka få unna oss något gått emellan åt :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: