Att lämna hemmet och tryggheten

Jag trivs hemma, där känner jag mig trygg. Jag kan inte låta bli att känna mig spänd när jag ska åka bort, det blir till och med ångestladdat. Även om magen mår ganska okej nu så vill inte denna känsla försvinna, det har alltid varit så. Det som är hemskt är att denna nervositet gör att magen blir sämre. Det gynnar mig inget att känna så här.

Det värsta är väntan innan jag åker, efter någon dag hemifrån känner jag inte så längre, om jag inte mår dåligt vill säga. Ibland när jag kommer hem blir det en omvänd effekt, att jag inte vill vara hemma, bara åka tillbaka igen. Jag antar att det vore nyttigt att åka bort oftare.

Annonser

8 Responses to Att lämna hemmet och tryggheten

  1. Sofia skriver:

    Vad skönt det är att hitta andra med samma sjukdom som jag. Det känns inte lika ensamt då.

  2. Jag känner likadant! Jag också sjukdomen och vill helst av allt inte lämna hemmet alls. Vill inte träffa folk utan helst rå om migsjälv och när jag åker bort så vill jag inte hem för att jag vet redan vad som väntar mig där…sjukt att vi känner likadant

    • Jag och Crohns skriver:

      Jag tror det är normalt att känna så om hemmets trygga vrå, och när man inte mår bra vill man ju gärna vara för sig själv. Att åka bort är ju trevligt om allt går bra, men man vet ju inte hur det blir. Jag gillar ändå att vara hemma, mycket att göra och fixa, så det passar mig bra.

      • Johanna Mellqvist skriver:

        Vad gör du hemma? Själv känns det som att jag aldrig orkar ta tag i nått :/

      • Jag och Crohns skriver:

        Visst känns det jobbigt att göra saker när inte orken finns, men ofta går det att tvinga igång sig. Att göra något praktiskt som inte kräver så mycket tänkande är bra när jag är trött. Bygga och konstruera får mig att tänka på annat, och det är viktigt för mig. Jag har alltid tyckt det är roligt med kreativa saker, vare sig det är inom musik, foto, video, hemsidor. Att skapa något känns värdefullt även om det bara är för mig, lite som terapi kanske. Jag kan inte säga att jag är någon stjärna på det jag gör, men jag är inte rädd för att prova på det som intresserar mig. Jag har ett väldigt brett intresse och tycker egentligen det mesta är roligt, men gärna då något kreativt och praktiskt. Problemet är att jag blir rastlös, och även om jag är dödstrött så har jag svårt att slappna av. Att ligga på en strand och sola i en vecka är inte min grej, men att åka och bada en stund kan göra min dag.

        För några år sedan började jag träna regelbundet, jag tvingade mig att börja och det var hemskt. Jag orkade ingenting men fick snabbt både bättre kondition och blev starkare. Det var en härlig känsla att gå från botten till att bli vältränad. Det var ett stort intresse som har hamnat på en mer lämplig nivå nu idag, det blev något överdrivet de första åren och jag tog ut mig totalt. Men just träning var något som fick mig ut ur lägenheten och att tänka på annat.

        Såklart finns det djupare svackor när det blir totalt stopp, då jag ligger framför TV varje kväll. Det finns stunder då total lathet hjälper bäst.

        Ett litet urklipp ur min vardag :)

  3. Johanna Mellqvist skriver:

    Jag sitter vid min dator och skriver mycket, förösker läsa och hitta ljuspunker i dagen, en kopp kaffe tex. Men de är mycket få och jag blir oftast sittandes framför teven eller vid mitt tv-spel. Ibland känner jag mig verkligen död inombords och kan inte hålla tårarna tillbaka :( det är så svårt att fatta hur trött man är och framför allt husr sjuk man är….

    Lyckas ibland ta mig ut på promenad och göra ett mindre träningspass hemma, men det är inte ofta man orkar.

    Just det där med att skapa, är vi VÄLDIGT lika. Jag ÄLSKAR att skapa saker för skapandets skull. Ett tomt papper är massor med inspiration eftersom det kan bli så mycket! Jag hade gärna lärt känna dig lite mer, få veta vem du är :)
    Kram

    • Jag och Crohns skriver:

      Förhoppningsvis kan medicin och eventuell kostförändring hålla inflammationen nere, är inflammationen för omfattande mår man helt enkelt inte bra och blir trött. Träningen hjälpte mig då jag sakta såg att jag förbättrade mig, t.ex. promenerade/joggade samma sträcka lite snabbare eller längre än förra gången. Det är ett helvete att komma igång, men det kan vara värt ett försök.

      Ja, vi verkar tycka lika på många vis :) jag ska berätta lite mer om mig via facebook’en.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: