Under min uppväxt åkte jag mycket skateboard, mest blev det när jag gick på högstadiet, då var jag ute från morgon till kväll. Vi som åkte blev väldigt bra kompisar även om vi aldrig tidigare känt varandra, man behövde aldrig ringa någon, det var bara att åka upp till ytan där alla höll till. Det var en fantastisk tid och jag har nog aldrig haft så roligt.
Under gymnasiet blev det en splittring och många slutade åka. Det blev även mindre åkning för mig eftersom jag blev ordentligt sjuk under den tiden. Även om jag har blivit mindre aktiv idag så har jag aldrig slutat helt. Där jag bor har vi aldrig haft en inomhuslokal, så det blir bara åkning på sommaren.
Denna sommar har jag bestämt mig för att åka mera, och då som ett roligare alternativ till motion. Mitt knä fungerar fortfarande dåligt när jag springer men skateboard-åkningen går ganska bra. Förra veckan åkte jag ett par dagar och balansen börjar att återhämta sig. Det är alltid trögt att komma igång efter vinteruppehållet, men när tricken börjar sitta är det otroligt roligt, lycka är det rätta ordet för att beskriva känslan av att sätta ett svårt trick.
Publicerat av Jag och Crohns 
