Jag och Crohns – Blogg

Idag har jag varit på årets första tur med  längdskidorna. Jag kan tyvärr inte säga att det var så jätteroligt, min kondition är nämligen mycket sämre än vad den var förra året. Men senare under våren när solen börjar lysa kommer jag att njuta. Nu åker jag inte för att träna utan bara för att få vara ute och göra något annat. Jag har kopplat mina många förkylningar till den hårda konditionsträningen och jag tycker inte det är värt det. Men att röra på sig är nog inte dumt, bara det inte går till överdrift.

I lördags har jag kämpat i längdspåret ännu en gång, och nu blev det lite längre. Jag tog mig i kragen och åkte 23 kilometer. Min rygg klarade sig bättre även om det gjorde lite ont. Diagonalåkningen har jag haft lite problem med de senaste gångerna, det känns som jag är kort i höft och rygg, det sträcker som tusan ibland. Denna gång stakade jag igenom hela den långa flacken på ca: 7 kilometer. Det gick bra och jag kände mig ganska stark även om jag tycke det blev drygt mot slutet. Det känns faktiskt mindre jobbigt när det är backar upp och ned, då får man ju vila ibland. När man ska åka långt handlar det mycket om att vara en tjurskalle, men glid och fäste är ju också  viktigt såklart. Men jag skulle omöjligt ha klarat denna runda när jag började i år, då var jag helt förstörd bara efter 5 kilometer. Det känns kul att det går framåt.

Nu har jag varit ute och åkt på mina nya längdskidor ett par gånger, och det är riktigt kul när glidet och fästet är bra. Tidigare har jag haft ett par gamla skidor som inte alls passar min nuvarande vikt, då var det ständigt bakhalt och det var inte alls uppmuntrande. Jag har planerat att vara ute två gånger i veckan när vädret är bra. Jag åker inte så långt just nu, det gäller mest att få komma igång med tekniken. På helgerna när jag har mer tid så har jag tänkt ta lite längre rundor. Det känns bra att åka skidor som konditionsform på vintern, bra för hela kroppen och skonsamt för mina knän.