Jag och Crohns – Blogg

Helgen som varit är en av de mest intensiva helger jag upplevt. Hur jag klarade av den är något jag undrar över.

Som sagt har jag och kompisgänget firat vår första 30-åring. Det hela började med att jag dagen innan åkte 22 mil för att möta upp de andra. Klockan 05:00 morgonen därefter skulle vi stiga upp och röva iväg födelsedagsbarnet, redan då visste vi alla att detta skulle bli en lång dag. Vi åkte sedan till en hemlig ort 30 mil bort, där var hela dagen fullbokad med aktiviteter, allt från bad till gokart. Vid 17:00 var vi helt mörbultade och slutkörda, men det var bara att duscha ännu en gång och göra sig redo för kvällen.

Öldrickandet hade börjat på eftermiddagen och vi skulle sedan ut och äta på en restaurang. Efter att vi ätit 3-rätters och druckit var vi så gott som döda. Klockan var 21:00 och vi var som ett gäng kadaver som satt runt bordet och beklagade oss. Vi stapplade ut och tog den sista energin till att leta upp stadens uteliv. Väl på plats var vi såklart bland de första på stället och vi tänkte “hur ska detta gå”, tröttheten skrek i kroppen och kvällen var ung. Det blev helt enkelt till att shotta, dricka öl och sjunga karaoke, helt plötsligt var alla igång igen.

Klockan närmade sig midnatt och stället var översvämmat med folk, vi var på discogolvet och dansade tills vi var sjöblöta. Timmarna gick och när vi var hemma var klockan strax över 03:00, fy fan rent ut sagt. När vi varit igång i detta tempo i nästan 24 timmar mår man inte helt hundra. Efter några timmars sömn var det bara och stiga upp och göra sig redo för hemfärd, att jag sedan hade dubbelt så lång hem som alla andra gjorde inte saken bättre, 50 mil till min egen säng känns långt! Men nu är jag hemma och mår ändå skapligt efter omständigheterna.

Under denna resa har jag varit tvungen att äta sådant som jag annars inte skulle ätit, det har inte funnits några bra alternativ helt enkelt. Jag har ätit både laktos och gluten som jag annars undviker, men eftersom jag inte är intolerant utan bara känslig så har det gått bra ändå.

Frukosten som bestående av mackor hoppade jag över, jag drack bara en yoghurt. Till lunch blev det en taco-tallrik med ett cola, ganska bra förutom fettet. Läsk brukar inte vara så bra, men eftersom julmusten fungerat okej under jul vågade jag ändå dricka colan. Före middagen blev det ett par öl, jag tänkte att nu får det bära eller brista. Middagen bestod av förrätt toast med skagenröra, huvudrätt entrecote på planka med mos och bearnaisesås, efterrätt pannacotta, det blev öl till maten. Sedan öl och shots på krogen.

Dagen efter när alla skulle äta hamburgare och strips avstod jag, jag vågade helt enkelt inte stoppa i mig mer dumheter. Magen klarade sig faktiskt över förväntan och jag fikade lite smått på vägen hem. När jag sedan kom hem till min lägenhet på kvällen var jag bara tvungen att beställa en pizza, hungern var total och jag brydde mig inte om några konsekvenser. Jag har pizzerian 15 meter från ytterdörren och då går det inte alltid att låta bli.

Utan kortison vet jag inte hur denna resa gått, varken energin eller magen hade troligen fungerat. Även att jag undvikit gluten lång tid har gjort stor skillnad (vill jag åtminstone tro). Det hela gick över förväntan och magen klarade det ganska bra. Ett par av de andra i gänget jagade toaletter mer än jag denna gång, hur ofta händer det egentligen.

På det hela kunde nog inte denna resa gått bättre än vad den gjorde. Jag hade roligt, magen fungerade okej, blev inte så värst bakis (drack med motta och slutade före midnatt). Det känns roligt att det ibland går vägen utan en massa problem.