Då var koloskopin 2012 avklarad. Man glömmer snabbt hur jobbigt det egentligen är, allt från själva förberedelserna till undersökningen och hur man känner sig efteråt.
Själv förberedelserna med bara vissa drycker går oftast bra, även om det känns drygt. Jag blir både trött och uppspeedad på något konstigt sätt, men det är svårt att somna när man är hungrig. Sedan när Laxabon ska börjas dricka vill man bara få det gjort. Jag brukar inte ha så stora problem med det, men vid 3 liter började jag må illa, men det gick i alla fall trycka i sig resten. Efter en natt med dålig sömn bar det av till lasarettet klockan 6 på morgonen. Där blev det 3,5 liter Laxabon till, vi som var där hade det ganska trevligt faktiskt :) Men eftersom det var så mycket annat akut fick vi vänta till klockan 12 innan första undersökningen.
Väl inne på undersökningen kom minnena tillbaka hur jävligt ont det kan göra, denna gång hade en narkossköterska som sövde mig helt. Jag brukar annars vara vaken för att själv få se vad som händer, men att slippa smärtan var värt det. Jag vaknade sedan när det värsta var över mot slutet, äntligen över.
Efter flera timmars väntan fick jag till slut träffa läkaren för ett samtal. Vid övergången mellan tunn- och tjocktarm hade det blivit försämrat, även en bit in i tunntarmen. Entocortet hade troligen inte gjort så speciellt mycket denna gång, men det kanske hade varit ännu värre utan, nu har jag hur som helst slutat ta det. Det blev då tal om Humira och Remecade som vi pratat om förut, och han skulle ta en diskussion med några andra läkaren för att se om det var vägen att gå. Om jag får ta något av dessa så kommer jag att prova, något måste jag ju göra. Imurel kommer jag att fortsätta med så länge som möjligt även om jag får någon ny medicin.
Nu blir det till att sköta kosten bättre än vad jag gjort de senaste månaderna.
Publicerat av Jag och Crohns 
